Frihet.

Nu närmar sig tiden för skolavslutning (skolan är ju ett återkommande tema på den här bloggen). Det var alltid en nästan overklig känsla att stå där utanför Maria kyrkan på söder, och veta att nu väntade en evighet av frihet. Alla lektioner och (nåja) läxor var avklarade, nu stod en hel lång sommar med alla äventyr som hörde därtill och bara väntade. Jag känner fortfarande den där känslan vid den här tiden på året.

Under våren har jag gjort en rad roliga jobb, bland annat skrivit och lämnat manuset till ett nytt album med Rosenhane, och ett förslag på en ny serie barnböcker, jag har arbetat med Skolverket (nu kom skolan in i igen) med en bild som förklarar "ekosystemtjänster" och gjort studentporträtt i seriemanér. Och för tredje året i rad har jag arbetat med 7:e klassarna på Edboskolan i projektet "Från bok till tecknad serie". I måndags hade vi vernissage på Skogås bibliotek där de visade upp sina alster, de har haft total frihet att tolka de böcker de läst och det har de gjorde med stor kreativitet och engagemang.

Rätten att få uttrycka sig som man vill i bild och text, så som ungdomarna gjort, och som jag gjort i bilden ni ser här, är ingen självklarhet. Bilden är mitt bidrag till kampanjen "Tecknare för Dawit" (vilken ni kan läsa mer om på länken nedan). Det vi upplever som frihet i Sverige kan vara ett brott i andra länder.

Kampanjen tecknare för Dawit

God fortsättning!

Så var det nytt år. Jag ser tillbaka på 2012 och ser att det varit ett mycket produktivt år. Jag har utkommit med flera böcker, haft en mängd föreläsningar, kurser och inte minst utställningar. Bland annat avslutade jag 2012 med att fira mina 30 år som serieskapare med en stor retrospektiv utställning på Galleri Lyktan i Skogås. Utställningen var välbesökt och en del av besökarna hamnade på denna gruppbild.

Nu startar det nya året även det med en utställning. "Stockholm i seriernas värld", och Stockholms stadsmuseum är platsen för det hela. Det blir en stor utställning som kommer att pågå från den 25 januari till 5 maj. Ett urval av serier tecknade under 2000 -talet kommer att visas och alla med Stockholm som skådeplats.

I övrigt ser året ut att bli fyllt med sådana projekt som jag helst av allt vill ta tag i och som jag kommer att berätta mer om framöver.

Så ... God fortsättning.

Bokmässan

Så har nu "utflykten" till bokmässan passerat. Där var Ola som jag gjorde Döda rummet med och Kenneth och Micke som gav ut den. Och där var Peder Madsen som jag bara sett på avstånd och nu fick tillfälle att språkas med, och Lasse Åberg som signera sin nya bok "Åberg från A till Ö". Ja det var många i Ekholm & Tegebjers monter på årets bokmässa.

Tillsammans med Anneli Fuhrmark, Ola Skogäng, Fabian Göransson och Henrik Lange diskuterade vi Strindberg i seriernas värld på seriescenen, och ordföranden för Seriefrämjandet, Fredrik Strömberg skötte frågandet. Ett besök för signering i SF-Butikens monter och en föreläsningskväll på Lohrs Pocketmedmera fick sedan avsluta den första dagen.

Tiden gick snabbt... Att tiden går snabbt fick väl herr Madsen sig påmint då jag bad honom att signera ett ex av senaste Valhallboken. Jag berättade att min yngsta dotter Malin allt som oftast satt på Skogås bibliotek och sträckläste serien efter skolan. Peder lovade att signera en bok åt henne. -Hur gammal är lilla Malin? - Snart 30, svarade jag. Herr Madsen såg mycket förvånad ut -Trettio?! Du sa ju hon var liten. Vi insåg nog båda två att tiden går snabbt, när man har roligt.

Vad gör jag här...

Jag får en känsla av skolstart när jag står på Drottninggatan i augusti vid mitt bord, som är en del av "Världens längsta bokbord". Som liten samlades man på skolgården och delade sommarminnen med kompisarna, och såg fram mot att få börja ett nytt läsår. Precis så kändes det för mig i år. Oftast började terminen med en utflykt till  Hellasgården, och en utflykt inleder även min höst.  Den går till bokmässan i Göteborg där jag kommer att finnas i Ekholm & Tegebjers monter, men även på flera andra platser dit jag blivit inbjuden för att berätta om arbetet med Röda och Döda rummet- Det kan ni läsa mer om på min hemsida. 

Så jag behöver inte vara lika fundersam som Rosenhane här bredvid. Min yrkesverksamma plats som författare och serieskapare är väl förankrad. Vad Rosenhane funderar över? Det ska jag förklara för både honom och er så småningom, men till dess kan ni "pricka in" den 13 oktober  då jag öppnar upp en retrospektiv utställning- Med Strindberg på ritbrädan- över mina 30 år som författare och serieskapare, på Galleri Lyktan i Skogås.

Men nu måste jag sluta. Det ringer in. 

Seriezonen

Lördagen den 2:a juni begav jag och Ola Skogäng oss till Uppsala.  Vi var inbjudna av Harri på Seriezonen för att under några timmar signera vårt epos Döda rummet. Regnet öste ner och det var bara 4 grader "varmt". Inte direkt upplagt för sälj-succé. Men. Intresset för vår bok verkar vara stort. I butiken var det ett ständigt flöde och jag tror att vi sålde närmare 50 böcker!

Att fler och fler har hittat till vår bok börjar vi märka på de  recensioner som "droppar in". De flesta är klart positiva, som exempelvis den senaste,  podradioprogrammet Hög av serier (inslaget kommer 43.30 in i programmet.)

Arne Mossberg

Foto: Björn Wahlberg

Året var 1977. Äntligen skulle jag våga ta steget att visa upp mina serier för ett  förlag. Tillsammans med en "lumparkompis" som skulle stå för manus hade jag kläckt idén om att göra en "Svensk Asterix". Mitt val av tidsepok föll på Bellmans 1700 -tal.

Jag hade under åtskillig vånda finslipat på en och samma sida under en lång tid, högen av kasserade varianter fyllde nästan ett helt album. Men valet av förlag var lätt. Carlsen IF. Ett förlag som släppte seriealbum av hög klass på löpande band skulle bli första anhalt på min jakt efter förläggare.

Jag tog kontakt och fick en tid med en person vid namn Arne Mossberg. Så kom dagen, en solig och varm augustidag besökte vi förlagets lokaler på Bredgränd i Gamla stan. Arne tog emot oss i sitt arbetsrum och han visade sig faktiskt vara intresserad. Nåväl, efter mycket om och men kom seriealbummet om Rosenhane ut på förlaget, men inte förrän 1984. Däremot så började jag ganska omgående få inbjudan till förlagets höstfester. Dessa inföll vill jag minnas i november och var alltid gemytliga tillställningar. Jag skall inte gå in i detalj, man måste ha upplevt minst En av dessa fester, som hölls i förlagets lokaler för att förstå hur trevligt det var. Men en mycket speciell anda var det.

Med tiden har förlaget bytt skepnad och lokaler och festerna flyttats till vårkanten. Och det var på årets fest som jag efter flera år träffade Arne Mossberg igen. Himlen var lika blå och vädret lika varmt som den där augustidagen för 35 år sedan. Hade någon vid mitt första möte med Arne sagt att jag skulle sitta och äta jordgubbar med honom drygt 40 år senare på en "Carlsenfest" så skulle jag bara skakat på huvudet och sagt -Ja om vi lever. Det gör vi, och i synnerhet Arne.
Hatten av för allt du gjort för seriernas framfart i Sverige och tack för en fantastiskt kväll.

Utsläppt!

Övre bilden: I väntan på det magiska klockslaget.
Undre bilden:. Vernissagemingel.
Foto: Rolf Lindby

Så kom då dagen när Döda rummet släpptes officiellt. Exakt på klockslaget 16.30 då Strindberg lämnade jordelivet för 100 år sedan, dök han upp i tecknad form på Galleri Aguéli på södermalm. Samtidigt så hade jag på samma ställe vernissage för min utställning "Från Röda till Döda rummet", med verk från båda serierna. Många kom och bidrog till en mycket lyckad och trevlig tillställning.

Då jag var på väg mot Galleri Aguéli använde jag åter näsan för att väcka liv i gamla minnen. Just i dessa trakter där jag växte upp, kände jag vid den här tiden på året, speciellt kvällstid, dofterna av den annalkande sommaren. Litet kyligt men med en svag antydan av hägg och syren som börjat sprida sina dofter. Jag funderade inte så mycket på det då. Men nu kände jag mig för en kort stund som en förväntansfull liten grabb igen. Sommarlovet stod inför dörren, dags för utsläpp.

Utställningen pågår fram till 24 maj.
Mer info om detta hittar ni här, Från Döda till Röda rummet